Grundlagsutredningen vs verkligheten

alfaversion iframe

I DN berättar allianspartierna (ni vet, dom i regeringen) och miljöpartiet (ni vet dom med påsarna ihop med sossar och bodström) om sin grundlagsutredning där det bl a går att läsa:

1. Stärk allas rättighetsskydd med ökad lagprövning

Vi vill öka möjligheten att pröva om tillämpningen av lagar och förordningar strider mot vår grundlag genom slopande av det så kallade uppenbarhetsrekvisitet och inrättandet av konstitutionell kammare - en författningsdomstol inom ramen för vår domstolsordning. Det aktiverar i högre grad vår grundlags skydd för alla medborgares fri- och rättigheter. Som majoriteten i Demokratiutredningen (SOU 2000:1) tidigare framhållit är ökad lagprövning ett önskvärt inslag i vår demokrati som stärker minoritetsskyddet i ett mångkulturellt samhälle och som förbättrar den enskildes rättssäkerhet i en tid när tempot och komplexheten i lagstiftningsarbetet har ökat väsentligt.

2. Förstärkt grundlagsskydd för integritet och rättssäkerhet

På motsvarande sätt vill vi också förstärka vår grundlags kapitel om de grundläggande fri- och rättigheterna. Regeringsformens andra kapitel ska förses med ett förstärkt skydd för den enskildes privatliv och integritet och genom att en rätt till rättvisa rättegångar införs motsvarande skyddet i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Låter ju snyggt och bra. Lite absurt att det kommer från samma politiska etablissemang som överimplementerar datalagringsdirektivet (framdrivet av bodström), ger ut integritetskränkande uppgifter från den samma till privata aktörer för en privatiserad rättsskipning. Som vill genomdriva absurd nivå av avlyssning och övervakning med FRA-lagen, tar ifrån papperslösa grundläggande mänskliga rättigheter, mm. mm.

Samma etablisemang som inte tar strid när FRA redan bryter mot dagens grundlag, utan de spelar med och mörkar ihop med sossarna. Läs mer hos Rick Falkvinge.

Jag rekomenderar stort mått av paranoiditet när dessa krafter vill ändra grundlagen... ha stor uppmärksamhet på detaljerna!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om grundlagen, alliansen, FRA, bodströmsamhälle, integritet, rättsäkerhet

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

Första maj, från haymarket till Malmö26.

alfaversion iframe

Haymarket

första maj 1886 intensifierar arbetare i USA sin kampanj för 8 timmars arbetsdag med demonstrationer och strejker. Den tredje maj angrips strejkvakter utanför Chicago och flera dödas. I anslutning till ett möte om händelse dagen efter utbryter tumult efter att polisen angripit det fredliga mötet och någon kastat en bomb.

Arrangörena av mötet anklagas för att ha anstiftat kravallen och bomben, och döms senare till döden och avrättas. Det är allmänt sett som USA:s mest uppenbara justitsiemord.

1890 drar kampanjen igång igen, denna gång med internationell förankring. Ur detta, kampen för 8 timmars arbetsdag och minnet av Haymarket martyrerna uppstår traditionen att fira första maj, arbetarnas dag. En dag som blir aktuellare för varje år i takt med att ordningen med polisangrep, attacker och skenrättegångar mot arbetare åter tas i bruk, i takt med att polis och rättsväsende åter brukas som ett öppet politiskt medel mot arbetare.

Malmö26

I Malmö har de senaste åren lagliga fackliga konfliktåtgärder angripits brutalt av polis. Helt fredliga blokadvakter har oprovocerat blivit sprejade med pepparspray i ögonen. Att polis angriper fackliga åtgärder och tar direkt parti i klasskampen, i en politisk konflikt, är en skandal i sig själv, ett direkt hot mot det demokratiska samhället.

Nu är dessutom 26 blockadvakter åtalade för att de deltagit i en laglig blockad, att misshanda dom är tydligen inte nog. Blockaden genomfördes mot en sushi restaurang på lilla torget i Malmö efter att en kock blivit misshandlad av chefen och sedan sparkad. Förhandlingarna om kollektivavtal, arbetsmiljö (uppenbarligen påkallade) och avskedandet bryter ihop och konflikt varslas. Helt enligt regler och praxis på arbetsmarknade. Ett klockrent utslag av den politiska konflikten mellan arbetare och kapitalintressen.

En politisk konflikt där staten aldrig varit passiv eller opartisk. Staten uppräthåller äganderätten, reglerar och inskränker hårt arbetarnas konflikträtt och även rätten att stödja varandra. Men praxis sedan Sverige över huvud taget blev en demokratisk rättstat är att polisen håller sig utanför lagliga konflikter så länge de inte inte urartar i våldsamheter. Så inte längre, det är en återgång till 1800-talet nakna klassamhälle, det är ett hot inte bara mot alla arbetare men även mot de grundläggande demokratiska principerna. Ett land där polisen och rättsväsendet ogenerat agerar politisk milis är inte längre demokratiskt.

Första maj

Malmö26 riskerar inte dödstraff, men parallellerna med kampen ur vilket första maj föddes och kampen som förs idag är skrämmande. Kapitalets offensiv vill föra oss tillbaks till 1800-talet. Första maj påminner oss om den hårda kamp som fördes då, påminner oss att kampen ger resultat, påminner oss om att vi måste ta upp kampen då kapitalet attackerar våldsamt.

Upp till kamp!

Läs mer om Malmö26 på Syndikalisternas hemsida.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, första maj, malmö26, haymarket, frihet, anarkism, SAC, Syndikalisterna

Ägande vs Frihet och liberal vs socialistisk individualism

Resonemanget här utgår från en klassisk syn på begreppen makt och frihet. Där frihet är rätten att bestämma själv och makt är förmågan att bestämma över andra och därigenom inkräkta på andra frihet. Där makt är motsattsen till frihet.

Den småborgerliga utopin

Jämfört med feodalsamhället framstår det privata ägandet som frihet. I ett system där 'allt' ägs av kungen och rätten att förvalta det fördelas bland adeln, där stavas ofrihet som egendomslös. Tanken att alla äger sitt framstår som bättre. Där varje bonde äger sitt land är bonden friare än där den ägs av grevar och baroner.

I praktiken har den småborgeliga utopin visat sig totalt misslyckad. Problemet är mänskliga behov och kaos. Några blöta år och de med land i dalarna upplever upprepad missväxt medan de på kullarna har rekordskördar. En del drabbas av sjukdom och till råga på allt drabbar det mer dom som får slita hårdast för minst utbyte. De med otur tvingas byta ägande mot nödtorft för att överleva. Flera försök med jordreformer (som är en bra sak i sig själv) har visat att det inom några år återuppstår ojämlikhet. En sak är lika i dem småborgerliga världen som i den feodala: Egendomslöshet är lika med ofrihet.

Ägandets natur

Ägande är makt, makt att exklusivt bestämma över det som ägs. I ett system där makt fördelas efter ägande är ägandet en förutsättning för frihet. Men det är egentligen inte frihet, det är inte rätten att bestämma över sig själv. Det är makten att bestämma över vissa ting - som kan användas till att få lite som man vill själv och även makt att inkräkta på andras frihet men ändå begränsat av andras ägande, begränsat av andras makt.

Ägandet är inte friheten att använda något, utan makten att förhindra eller reglera hur andra får använda det. Endast i ett system där tingen annars är ägda av någon annan är ägandet en förutsättning för frihet. Precis som det endast i ett feodalt system är tillhörighet till adeln som är en förutsättning för frihet.

Så ägande är makt, ett maktfördelningsystem byggt på ägande är fiende till friheten så som alla andra maktsystem är det.

Frihet

Frihet är att få bestämma själv, gå vart man vill, bruka de resurser man vill så länge det inte inkräktar på andras frihet. Om skogen är full av blåbär så är dom fria att plocka för den som vill (ett område där frihet faktiskt råder redan idag i kraft av allemansrätten). Om jag plockar blåbär så har jag rätt att förfoga över dom, inte för att jag äger dom utan för att det annars vore ett inkräktande på min frihet att plocka blåbär idag och äta dom imorgon. Vill andra ha blåbär får dom antingen plocka dom själv eller komma överens med mej. Om jag plockar så mycket blåbär att det blir brist i skogen, alla kan inte plocka så mycket blåbär de vill... Då har jag inkräktat på andras frihet och måste som en följd därav dela med mig av de blåbär jag plockat. Det är frihet, en rätt att göra vad man vill endast begränsad av andras lika stora frihet. Om någon säger det är min skog och mina blåbär så är i ett slag alla andras frihet (i detta avseende) borta.

Statligt ägande

Statligt ägande är inte mindre ägande än privat ägande. I många avseenden är ägande värre ju färre ägare det finns och där är statligt ägande av allt det värsta tänkbara med bara en ägare. Samtidigt, om en stat är demokratisk så är den i vissa avseenden bättre än storföretag som kan vara större än många stater och samtidigt helt bortom demokratisk insyn och kontroll. Därför kan ett delvis statligt ägande i en demokrati vara ett mindre ont än ett rent privat ägande. Men ägande är och förblir det och därigenom oförenligt med frihet.

Liberalism vs socialism

Liberalerna väljer privat ägande som de minst onda av privat ägande och kungens (statens) ägande. Socialister väljer ingen äganderätt och tror på friheten som möjlighet. Som en följd av det ingår äganderätten i den liberala individualismen. Alla är lika värda men endast den som äger har några praktiska rättigheter. Den egendomslösa får nöja sig med teoretiska rättigheter. Socialistisk individualism är istället absolut, alla är lika värda och har lika rätt till samhällets ekonomiska resurser. I en regim baserad på ägande är den socialistiska individualismen djupt partisk. Den tar ställning för den egendomslösa i kamp för frigörelse. Landägare, företagsägare, fastighetsägare etc tillskrivs ingen rätt att uppräthålla sin makt. Det finns ingen rättvis deal, ägandets privilegier ska helt enkelt avskaffas och så länge de finns är de enbart i kraft av orättfärdig makt - aldrig ett uns av rättfärdighet eller legitimitet.

På den socialistiska individualitetens grund vilar den socialistiska solidariteten. Där man stödjer varandras kamp, då sammanhållning är den enda styrka man förfogar över. Man behöver sällan eller aldrig fråga sig vem som har rätt då den frågan redan är avgjord i de grundläggande principerna. Därför kan den socialistiska solidariteten vara stark och närmast villkorslös.

Sanna liberaler

Det är en uppenbar motsättning mellan socialistisk individualism och liberal individualism. Sanna liberaler ser dock problem i sitt val av det minst dåliga. Sanna liberaler erkänner att deras system kränker friheter och de ser kompensation som enda lösningen på det problemet. En kompensation som sanna liberaler ser som en rättighet, inte en gåva som kan villkoras så som både socialdemokrater och moderater ser på socialbidrag och a-kassa. Medborgarlön är ett exempel på sann liberal politik.

Även om motsättningen i grunden är total så finns det all orsak att respektera sanna liberaler, det är också möjligt att sluta fungerande allianser med dom, inte minst vad gäller många individuella rättigheter. De har gjort ett annat strategiskt val i en svår fråga men är beredda att ta konsekvenserna av det, de är ärlig och uppriktigt för en individuell frigörelse. Tyvärr är de ett utrotningshotat släckte, de flesta 'liberaler' är bara narrar runt hovet som rättfärdigar allt som ligger i kapitalägarnas och storföretagens intresse.

Socialister

Tyvärr är det inte mycket bättre ställt med socialisterna. De flesta ser arbetarna som en språngbräda att komma upp i samhället. Arbetarna är ett passivt och uniformt kollektiv som det ska göras lite bättre för genom centrala beslut. Man står inte för en socialistisk individualism, utan tillskriver individualismen till liberalerna samtidigt som man inte på allvar ifrågasätter äganderätten. Man vill styra i samförstånd med kapitalintressena där arbetarna är med endast som undersåtar som genom lydighet ger sina herrar makt. Men arbetarna har nog av herrar och behöver inte fler. Orsaken att många arbetare röstar borgerligt är inte att de är för kapitalismen, det är för att de ser pampar som ett större ont än brackor. Varken ett självklart eller orimligt val, snarare ett ganska likgiltigt val.

Vi är i desperat behov av en intensivare klasskamp idag, men den kommer inte på allvar innan vi lyckas blåsa liv i socialismen som frigörelseideologi, inte förrän den socialistiska individualismen åter står som mål och medel i kampen.

Intressant!

Andra bloggar om: klass, socialism, liberalism, politik, frihet, individualism

---

Läs för övrig detta om vetenskap och evolution. Dunderbra!

Jo, Queer är visst socialism.

Svensson håller inte med, men det är sant även om jag nog förstår mindre av orginalartikeln än vad Svensson gör.

Queer

Queer är solidaritet mellan de konstiga. Det bygger på konkreta erfarenheter från många kamper, erfarenheter av att inte räknas, stötas ut och exkluderas ur gemenskapen. Det kan handla om feminister som är svarta, flator, slampiga, funktionshindrade, prostituerade, feminina eller i ett annat sammanhang har pojkvän, är gift, är hemmafru. Det handlar om svarta, flator, arbetare etc som exkluderas från kampen för att de också har ett annat 'fel'. Det är en solidaritet baserad på ett antal insikter, bl a:

• Att intärna normsystem i motsåndsrörelser minskar handlingsutrymme och frihet för de individer man säger sig slåss för, och som en följd av det minskar också kollektivets styrka och flexibilitet i sitt motstånd. I förlängningen reproducerar man det förtryck man försöker bekämpa.
• Att varje kamp mot ett förtryck måste integrera andra förtryck i sitt medvetande för att inte bara bli en kamp för de mest gynnade i sin grupp. Tex, feminism blir en kamp för vita rika heterokvinnor, Klasskamp blir en kamp för vita heteromän.
• Att all normer hänger ihop i ett föränderligt system som definierar en hackordning, och att detta måste bekämpas och ifrågasättas på alla plan, teoretiskt, praktiskt, internt, externt, privat, offentligt. Att öppet bryta mot normativiteten och att solidarisera sig med de som bryter mot normativiteten är viktiga inslag men det får inte slå över i utfrysning av de som följer normativiteten i en del val för då skapar man bara ny normativitet.
• Att påtvingade identiteter är problematiska och att de normpaket som följer med dom är begränsande, förtryckande och måste bekämpas. Samtidigt bejakar man valda identiteter och stödjer kamp för rättigheter utifrån både valda och påtvingade identiteter.

Postmodernism/poststrukturalism

Queer är i första hand praktik, solidaritet mellan konstiga och motstånd mot normativt förtryck. Ovan nämnda insikter utgör en teoretisk ansatts som är oskiljbar från praktiken. Men teorier som byggs på detta kan vara queer utan att med nödvändighet vara oskiljbart från queer praktik eller med nödvändighet omfatta allt queer.

Mycket av insikterna ovan kan spåras till postmoderna teorier, men de kan lika väl spåras till klassisk anarkism. Det är helt naturliga insikter som växer fram ur en gemensam kamp i basplanet där en solidaritet som sträcker sig över olikheter är det enda vapen man har. Jag ger lika lite för postmoderna teorier från akademier klädda i fikonspråk som jag ger för marxistiska dito. Det intressanta sker bland svettiga, behövande och lustångande människor i verkligheten, i deras kamp och i att bygga en solidaritet som inte stoppar vid olikheter eller val som godtyckligt anses olämpliga av de bättre vetande.

I vår auktoritära värld väcker rörelser som baserar sig på självstyre förvirring. Då de berörda själv väljer taktik och mål blir kampen oförutsägbar. De som tänker i formerna av en centralt styrd rörelse frågar sig vad en sådan rörelse vill. Svaret är inte svårare än att den vill stödja alla som kämpar i deras egen kamp. De mer auktoritärt skolade har svårt att förstå det svaret och står lika frågande inför queer som de alltid gjort inför anarkism och syndikalism.

Anarkismen bör bära på alla värden queer bidrar med. Men ingen som var med på 80-talet kan förneka att livstilism och PK-ism splittrade rörelsen i sekterism och förlamande konformitet. Reaktionen mot det vare välkommen men gled snart över i påklistrad folklighet och kuf-förakt som är närmast lika illa. Anarkismen behöver queer för att hitta tillbaks till en kompromisslös solidaritet som sträcker sig över alla olikheter, socialismen i stort behöver det ändå mer, det samma gäller utan tvekan feminismen.

Intersektionalitet

Ett begrepp ur teorierna som är viktigt nog att försvara sin existens är intersektionalitet. Det är också tämligen begripligt, ritar man tre cirklar som representerar alla kvinnor, alla arbetare, alla muslimer så kommer de att överlappa varandra. Där de överlappar varandra uppstår en intersektion (eller snitt som matematiker skulle säga). Det är ett tydligt och begripligt namn på insikten att vilket förtryck man än bekämpar så måste man även väga in alla andra, för de förtrycken finns representerade inom den egna gruppen.

Kvinnor och män

Svenson gör sig lite lustig över kvinnor och män som skapade kategorier. Jag ger svenson rätt i att det finns bara två biologiska kön, och det gäller alla livsformer med sexuell fortplantning. En del arter har individer med flera könsorgan av samma kön, en del arter har individer som kan byta könsorgan, en del arter har individer med könsorgan av båda könen. Hos däggdjur, som vi människor är, har en individ ett könsorgan av ett kön genom hela livet.

Men att gå från det obestridliga faktum att vi är individer som har ett av två möjliga könsorgan till att vi är ett av två kön, att vi är kvinnor eller män, det är en konstruktion. Det går att statistisk att knyta varianser mellan individer till vilket könsorgan de har, men merparten av de normpaket som följer med man resp kvinna är rena konstruktioner. Queer säger att det är fel att tvinga på någon dess rollpaket utifrån vilket könsorgan en individ är utrustad med. Däremot har de individer som vill rätt att välja de delar av identiteten de tycker om oberoende av vilket könsorgan de är utrustad med.

Socialism

Queer är ett förhållningsätt till motstånd och pekar inte i grunden ut något speciellt förtryck utan ger individen rätt att föra sin kamp utifrån egna val kompletterat med ett bygge av en solidaritet som kan sträcka sig över alla olikheter. Det kommer ingen automatisk insikt om alla förtrycks existens för att man kallar sig queer. Men det konsekventa underifrånperspektivet gör ändå att queer som rörelse omfattar alla förtryck. Intersektionaliteten som begrepp hjälper till att lyfta fram dom. Alla som är queer har säkert inte en djup förståelse för klassfrågan, men många har det och det är inte en slump - utan en naturlig följd av queer, en naturlig följd av att vara mot alla förtryck, en naturlig följd av att försöka problematisera alla maktrelationer och solidarisera sig med allt motstånd. Därför är det tveklöst rätt att hävda att queer är socialistiskt.

Det är skillnad på liberal och socialistisk individualism men all sann socialism är individualistisk, har mänsklighetens frigörelse som mål. Svenson slirar oroveckande där nästan som om individualism vore ett problem i sig. Queer står för socialistisk individualism, en individualism som är absolut, en individualism som är partisk - tar parti för den förtryckta och stödjer kampen mot förtrycket.

Häpnar lite över Svenssons svårighet att greppa en samtidig önskan att upplösa kategorier och att samtidigt ta kamp för samma kategorier. Svensson vill förhoppningsvis ändå uppnå ett klasslöst samhälle och därmed upplösa arbetarklassen?

Queers stora styrka är när vi kommer till de fattigaste och mest utsatta. De som måste eller vill göra val som inte anses fina och goda av PK-mobben. Där kan queer kliva in med solidaritet där andra rörelser bara piskar och slår med pekpinnar. Prostitution och annat sexarbete är paradexemplet på detta.

Queer är socialism, dagens socialistiska och feministiska rörelser behöver queer och ingenstans i det kända universum är det mer sant än i Sverige - den sociala ingenjörskonstens mecka.

Intessant!

Andra bloggar om: queer, klass, socialism, frihet, kamp, politik, feminism

Googel, barn, sex, klass mm.

Charlotte har brytit med Googels annonser. Med goda skäl - Helidiotiskt av google att försöka förbjuda kritik. Själv har jag pysslat med ny t-shirt butik då den gamla tjänsten gjorde KK och allmänt sidputtsande som lett till snarare mer googleannonser. Men inte tänker jag hålla tyst för det om google gör nått dåligt - vill dom kasta ut mig får de kasta ut mig. Nu har de istället gjort något bra - anpassar blogger till OpenID! Hoppas de fortsätter på den linjen och rensar dumheter i villkoren - de kan rensa bort allt antiporr och anti-naket också när de väl får upp farten.

Add-sence är faktiskt kul. De annonser som dykt upp här efter att jag skrev men barnen då, vem tänker på barnen och ungdomarna idag? är riktigt komiska. Det finns tydligen en hel industri runt paranoian. Annonserna på min Poly sida är kanske ändå lustigare.

Mindre skoj är de angrepp som florerat bland vissa 'feminister'. Det är alltid tragiskt med angrepp neråt och åt sidan istället för uppåt. Neråt mot barn och unga, neråt mot horor och andra sexuella 'avvikare', i sidled mot kamrater som vågar vara mindre PK och dogmatiska. Men det är också förståeligt, att alls göra motstånd gör en till avvikare med automatik, redan märkt blir man än mer mottaglig för hora/madonna normen (gämför: "den kommunistiska arbetaren är den bästa arbetaren"). Sammanhållning runt strikta koder och arga svar mot allt som uppfattas som angrepp eller avvikelser från den sanna läran är en naturlig motreaktion. Det måste naturligtvis göras upp med sådan skit men det är in illusion att man kan komma framåt utan turbullens och skrik. Vi är nog över lag för rädda för bråk.

Attitydlagar

Hos Isabella kan man läsa ett danskt svar på varför en sexköpslag behövs. De svaren förklarar precis vilken attityd sexköpslagen förmedlar. Där ser man hur fel det blir om man låter dogmerna frodas omotsagda. Vad ska patriarkatet med män till när det finns svensk feminism? Att feminismen slöt sig mot yttre kritik är förståeligt med tanke på hur media frossade i alla sprickor man kunde hitta. Det var icke destå mindre en kattastrof... Hoppas det kommer ett riktigt feministisk världskrig nu - det behöver feminismen.

Borgarnas vet inte var de står

Det är något Lilla Karachi visat. Petter postar bra om det. Vad som kan tilläggas är en reflektion runt korporativism, borgare (i alla fall liberaler) brukar tävla i att avsky korporativism (de har glömt att ritningarna och insiativet till systemet kom från SAF och tror tydligen det är en vänsterpryl men det är en annan historia). Men nu när SAC Syndikalisterna visar prov på klasskamp istället för korporativism så skriker de i falsett av skräck och avsky. Vad förväntar sig borgarna? Att det finns något annat att välja på än korporativism och klasskamp? Vansinne i en helt egen skola!

Igentligen borde man bloggat om Palestina de senaste dagarna... Men jag har inte orkat... Min post om islamofobi får fylla det tomrumet. Eller bättre, läs Svensson.

Blogroll

Jag har äntligen lagt till en blogroll, Har inte riktigt tyckt om dom men den här ger både länkkärlek och lite brukbar info (folks senaste poster).

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sex, internet, feminism, prostitution, klass, borgare

Borgarsvin, borgarsvin, borgarsvin!

Ibland kan man få för sig att journalisterna har rätt.... Bloggar är bara meningslöst bladder.

NU ÄR IBLAND

Hur fan kan skitsnack om ett domänamn SAP registrerat hamna i topp på intressant? En total ickefråga.

borgarsvin.se

Betyder en av två saker, antingen:

• SAP har tänkt göra nått radikalt.
• SAP försöker förhindra att någon gör nått radikalt.

Tyvärr kan vi väll utgå från det senare.

Vad jag inte kan begripa är hur det kan vara en 'sensation' att någon vill kalla borgarsvin för borgarsvin... När blev det kontroversiellt att kalla saker vid deras rätta namn?

jisses!

Å andraplattsen innehas av Dick Erixon... som om möjligt håller än lägre klass... ursäkta neggoposten men det är verkligen kasst nu.

Intessant!

Andra bloggar om: borgarsvin, socialdemokrater, sap, internet, israel

Status quo våldet

Petter Nilsson argumenterar på svt opinion klockrent om status quo våldet. Inte så konstigt för som han själv säger, det är ABC. Inte bara socialistisk ABC utan ABC för alla frigörelseideologier och filosofier.

Louise Persson försöker svara men kommer snett på en gång i en absurd vantolkning om att Petter löser upp våldbegreppet och att all debatt och allt samtycke skulle bli våld. Det är inte sant. Riktigt absurt blir det då Louise blandar in "flummig postmodernistisk inställning" då det här är en analys som är långt äldre än så.

Det handlar inte om flum utan om konkret våld. Sådant våld som bedrivs med gevär, bombflyg, batonger och fängelser. Låt oss återgå till Petters exempel med en som svälter alldeles intill en rik.

Låt oss säga att den som svälter är liberal och finner tillståndet rättvist och bra. Nej, det kanske inte är våld när han svälter ihjäl. Men låt oss istället anta att den som svälter börjar fundera på om det verkligen är så rätt. Låt oss säga att han hävdar att han har rätt till lite av rikedomarna. Nej säger den rike. Här föreligger konflikt - inte samtycke, inte frivillighet. Ska detta lösas utan våld så får de två diskutera tills dom kommer överens.

Men det är inte så det går till. Ägande är en maktfördelningsprincip, och det är den rike som har makten. Om inte den svältande böjer sig för den makten så blir han utsat för våld. Inget abstrakt fantasivåd utan konkret, fysiskt och troligen väldigt brutalt våld i statlig eller privat regi.

Louise hävdar glatt att liberalismen står bakom ägandet och medger därigenom att liberalismen är en våldsideologi. Ägandet som maktfördelningsprincip är en liberal åsikt som liberaler anser ska tvingas på alla andra med våld. Den har inte större legimitet än rojalisternas åsikt att makten ska utgå från kungen. Liksom forna tiders kungar uppräthöll sin makt med våld gör dagens rika det. Liksom rojalismen var en våldsideologi är liberalismen det.

Liberalismen är inte ensam om att vara en våldsideologi. Det gäller socialdemokrater, konservativa, alla anhängare av arki. Det är faktiskt bara anarkismen som är mot våld.

Men det som särskiljer liberalismen är att deras principer är det som regerar världen just nu. Det är de rika som har makten, det är efter ägande som makten fördelas. Det är dessa principer som oreflekterat och närmast osynliggjort upprätshålls med våld dagligen. Precis som en gång kungens och hans mäns våld sågs som en naturlig och närmast osynlig del i vardagen.

Det är dock de rika som har makten, och precis som alla kungar inte styrt efter rojalisternas alla ideal så är de rika måhända inte lika intresserade av att försvara de liberala principerna på andra områden än just de som garanterar dom själv deras makt (sånt flum som individens frihet). Där uppstår naturligtvis en viss konflikt mellan liberalismen som ideologisk kitt i det regerande maktsystemet (som definitivt är ansvarigt för CIA-operationer i latinamerika) och liberalismen som ren idealistisk ide.

Därför är också mer principfasta liberaler ibland förtjänstfullt delaktiga i kritik (och ibland konkret motstånd) mot förtryck och övergrep - något Louise är ett direkt lysande exempel på - både vad gäller drogbrukare och prostituerades rättigheter.

Louise avslutar med bokens lumpnaste och äldsta trix... och undrar om Petter har något bättre att komma med. Anhängare av den för tillfället regerande makten har alltid gjort det. Det samtidas naturliga tolkningsföreträde gör det naturligtvis enkelt att misstänkliggjöra alternativ - och har alltid gjort.

Men det handlar inte nödvändigtvis om att ha ett färdigt bättre alternativ. Utan om att begränsa det rådane maktsystemets värsta skadeverkningar och övergrep. Försöka skapa utrymme för ett motstånd som kan ballansera makten lite. Skapa utrymme för att prova och utforska alternativ. Att bekämpa och kritisera maktens förtryck av opposition. Som i Petters fall - att kunna uttrycka systemkritiska åsikter utan att förlora jobbet. Till viss del faktiskt även liberala ideal.

Där är jag inte så överaskad över att Federly agerar maktens lojala bödel - men om Louise har jag faktiskt mycket högre tankar än så.

Intessant!

Andra bloggar om: liberalismen, våld, klass, frihet, kapitalism, politik

IKEA arbetarfientligt!

Idag delas flygblad ut vid fler IKEA varuhus. Bra. Upp till kamp! Lite bakgrund är:

Största möjliga tystnad…

Det påstås ibland att IKEA är landets bästa arbetsgivare. Vi som arbetar på företaget upplever något annat. På IKEAs distributionscentral i Torsvik utanför Jönköping har ledningen länge försökt pressa maximal vinst ur sina anställda. Genom ett nytt schema där arbetarna får minskad fritid, tvingas arbeta helg och inte hinner vila upp sig ska IKEA kunna skära ner på lönekostnaderna. Samtidigt regleras arbetstiden hårdare och alla avbrott och andhämtningspauser tas bort för att driva varje anställd till att utföra mer arbete. Detta i ett arbete som redan idag är fysiskt tungt, slitsamt och ofta farligt.

För att den här verkligheten inte ska krocka med mediebilden av IKEA krävs det en omfattande tystnad. En tystnad både på IKEAs arbetsplatser och utåt. Internt talas det om att vi ska få gehör för vår uppfattning och att IKEA ska kompromissa. I realiteten väljer arbetsledningen att strunta i avvikande uppfattningar eller tysta kritik med hjälp av hård social kontroll. För att garantera lydnad får alla med arbetsledande funktion gå hemliga kurser vars innehåll de måste lova att vara tysta om ute på arbetsgolvet. I massmedia granskas inte företaget utan istället hyllas Kamprads ”entreprenörsanda” och IKEA framställs okritiskt som en bra arbetsgivare.

Vi i SAC – Syndikalisternas sektion på arbetsplatsen försöker försvara våra medlemmars arbetsmiljö och hälsa, men våra fackliga rättigheter ignoreras av företaget. Bland annat vägrar IKEA oss att sätta upp anslagstavlor för facklig information. Budskapet är att inte ett ljud får störa tystnaden.

IKEA-sektionen av SAC

---

Detta Nämns även av Petter.

Intressant!

Andra bloggar om: IKEA, SAC, facket, klasskamp

DN:s brist på mod och polisens politiska kampanjer

Gårdagens inlägg om kravallerna i Köpen vågade inte DN ha kvar bland sina twinglylänkar. SvD vågade (eller så har de bara ingen kvällsred på webben).

Tänker inte pipa upprört om censur, konstaterar bara att DN inte vågade låta sitt sanningsdefinierande privilegium utmanas när det hettade till. Värst för DN, för det privilegiet håller man sakta på att förlora ändå, och allt som urholkar förtroendet för dessa gammelmedia snabbar bara på processen... För förtroende är den enda legitimitet de långsiktigt har att leva på.

Kacka i eget bo?

Louise förundras över varför vänstern kravallar i fattiga kvarter. Det är verkligen en viktig strategisk fråga, hur kan vi få kampen att mer drabba överklass och mindre oss själv? Men mest förundrar jag mig över det aningslösa i frågan. Den verkar förutsätta den absurda idén att kravaller i sig skulle vara målet.

Polisens politiska kampanj

Är att stänga utrymmet för motstånd, prioritet ett är nolltollerans mot ockupationer och konstruktivt politiskt motstånd. Därför tillslaget mot ungdomshuset. Naturligtvis kommer den strategin uppifrån, men polisen är ett politiskt verktyg, och de följer sina direktiv.

Men det finns (tack och lov) folk som ändå vill göra motstånd. Deras mål igår var en demonstration och ett återtagande av ungdomshuset. Polisen prioriterade att stoppa det senare... Börjar med att lamt provocera demonstrationen. Sen när demon väl är på norrebro så angrips den massivt med tårgas och pansarbilar. Splittras upp och tvingas in på sidogator. Kravallen tar sin början, när vi väl är här bör alla inse att ingen längre har kontroll, helt opolitiska börjar plundra, folk dras med av känslor och års frustration bubblar upp - Det vet polisen, det baseras deras taktik på. Det finns tveklöst både taktiska, strategiska och i viss mån moraliska frågor att ställa. Där en viktig är, hur undviker vi att förödelsen drabbar arbetarklassen värst. Men myter om 'våldsvänster' och ett infernaliskt blundande för polisens och statens roll kan inte leda till en konstruktiv diskussion.

Senare på kvällen går en demo (fackeltåget) utan att angripas av polis helt fredligt. Det blir inte kravaller utan polisens angrepp! (de gamla kravallerna pågår dock än). Däremot följdes den demon av konstruktiv aktivism (ockupation av ett nytt hus).

Mitt under att halva Köpen fortfarande var i kravaller prioriterar polisen att slå ner den ockupationen framför att försöka återställ ordning och säkerhet!

Så mycket högre prioriteras det politiska uppdraget över ordning och säkerhet!

Det är inget unikt för Danmark - Det är en integrerad del i EU-samarbetet. Det har varnats för sedan 80-talet då ritningarna drogs upp vid finnanselitens rundabordsamtal. De som deltar i projektet att dölja de politiska aspekterna, att framställa det som bara meningslösa bråk... de är demokratins dödgrävare. Att krossa folkligt motstånd är att krossa demokratin. Att tro att statens maktinstitutioner själv kan upprätthålla demokratin är en ytterst naiv stadstro fullt i klass med boljevikernas arbetarstat.

Intressant!

Kolla mer på Motkraft: Dag 3, Dag 2, Dag 1!

Andra bloggar om: internet, dn, twingly, kravaller, demokrati, frihet, ungdomshuset

Kravaller i Köpen - visa ditt stöd!

Kampen om ungdomshuset är politik när den är som mest meningsfull. Det är en direkt konfrontation, folket mot eliten, demokrati mot kapitalism. Ett försvar av folks inflytande över sin egen situation mot elitens maktutövande. Ett direkt utmanade av dagens bärande maktprincip, att makt fördelas via penningen, att makt fördelas efter ägande. Vår tids motsvarighet till feodalmakten.

Polisen har visat sig vara en rent politiska styrka, då den angripit ungdomshuset, och sedan följt upp med att angripa demonstrationer till ungdomshusets försvar. Kravaller är ett logiskt svar, och ett gott svar. Att polisen ger sig in i politiska konflikter kan inte stilla accepteras. Demokratin är värd att försvara! Friheten måste erövras om och om igen för att inte dö ut.

Fulmedia kommer att fokusera på våld och framställa det som meningslöst. Tveklöst kommer mycket tragiskt att hända i tumultet. Men låt er inte luras - visa solidaritet och stöd till de hjältar som kämpar för allas vår frihet! Samhällets giriga eliter behöver då och då påminnas om att de faktiskt kan förlora hela stycket!

Tusan att Köpen är så långt bort... nåväl... jag börjar väll kanske bli för gammal endå...

Glöm inte de fallna hjältarna imorgon. Protestera mot arresteringarna, protestera mot de politiska skådeprocesser som säkert lär följa. Precis som efter Göteborg 2001.

Uppdatering: Kravaller än i norrebro vid 21-tiden. Även Christanshavn är okuperat... och polisen har försökt attackera Christiania (!). Imorgon lär fler aktevister finnas i Köpen. Motståndet börjar ge politisk effekt - Röster höjs för att snabbt skaka fram ett nytt ungdomens hus! Nu måste jag överge nätet men motkraft hänger säkert kvar hela natten!

Som en kommentator konstaterat samlas en del fascistisk dynga bland kommentarerna... Men vad att vänta sig då man twinglyhorar i ett sådant här ämne :-)

uppdatering 2: DN har plockat ner min twinglylänk så mängden nazikommentarer sjunker nog... föga överaskande men mest en prestigeförlust för DN... SvD fortfarande uppe. Bloggöppenhet på prov :-)

Jag har postat ett uppföljande inlägg om DN:s brist på mod och polisens politiska kampanjer.

Intressant!

Kolla mer på Motkraft! Gammelmedia: SvD, DN. Bloggar: Petter Partikulärt, Red Metal.

Andra bloggar om: kravall, demokrati, frihet, ungdomshuset

Danskarna visar - Motstånd lönar sig!

LouiseP, som brukar blogga förträffligt om sexarbetare, har idag en gästskribent som gör sig lustig över att det i Danmark inte accepteras att kalla ungdomar som kämpar för lite eget utrymme för fascister.

Naturligtvis är det fel att kalla dom fascister. Fascister använder våld och terror för att erövra statsmakten, man vill ha en stark centraliserad stat med stora våldsbefogenheter. Fascism är samhällseliternas reservplan.

Dessa ungdomar är inte ute efter stadsmakten. De försvarar det lilla utrymme de har mot elitens attacker. Eliten har den ekonomiska makten, de har domstolarna, de har polisen. De utan privilegier, de som tvingat ge upp det mesta av sitt inflytande över sina liv till eliten, de har bara sitt blod, sin svett och sin sammanhållning.

I Sverige skulle vilken polis, politiker eller rövslickare som helst komma undan med samma hutlösa beskyllning. Vad är skillnaden? Dels vet Danskarna kanske bättre vad fascism är, de har trotts allt varit ockuperade av en nazistregim. Men delvis beror det på den Svenska naiva tilltron till staten och polisen. Vi tror demokratin är en gåva, vi tror inte staten och dess eliter har egna intressen. Vi tror staten själv kan bevara demokratin om bara polisen får fria tyglar. Vi tror inte vårt motstånd behövs.

Vi hör glömt den hårda kampen, vi har glömt år 1917s hungerskravaller, Vi har glömt skotten i Ådalen. Vi hör glömt världsrekord i strejker. Vi har glömt hur vi fick samhällseliten att komma krypande med reformer och samarbetsförslag. Vi har glömt att vi fått det vi har för att eliten var rädd att förlora hela stycket.

Våra eliter har också glömt sin rädsla. De är ohämmade i sin offensiv sedan minst 30 år tillbaks. De kommer undan med att sätta likhetstäcken mellan fascister och folk som bara kämpar för det inflytande som tagits ifrån dom. Vi tror ett beslut är demokratiskt om det fattats av våra folkvalda. Vi saknar insikt om att det som avgör om ett beslut är demokratiskt eller ej är om det ökar folks inflytande över det som berör dom, ökar deras utrymme och rätt att styra sitt eget liv. Vi inser inte att kampen för vårt inflytande har gett oss den demokrati vi har, vi inser inte att kampen för vårt inflytande behövs för att bevara den. Vi tror staten ska lösa allt åt oss.

Det är nog därför vi svenskar alltid tror att en ny lag är rätt lösning på varje problem. En grundmurad och naiv tilltro till pappa staten. Danmark är ganska likt Sverige, men man verkar ha lite mer insikt i att folkligt motstånd behövs för demokratin och man gör skillnad på folkligt motstånd och politisk terror - även om motståndet går överstyr ibland. Det kanske rent krasst är nödvändigt för att påminna eliten om att de faktiskt kan förlora hela stycket. Att det gör eliten mer kompromissvillig är inte förvånande - motstånd lönar sig!

Men så har också Danskarna högre A-kassa, mindre arbetslöshet och högre löner. Det är dom värd!

Detta diskuteras vidare i LouisePs blogg, dra lämpligen dit för att kommentera

Andra bloggar om: frihet, motstånd, demokrati, kravall, ockupation