Vad var det jag sa?

I förra posten varnade jag för konsekvenserna av feminismens allians med den kristna värdekonservativa högern (eller snara tysta medgivande till några avfällingars allians). De som tvivlar kan nu läsa Charlotta Levay :-(

Notera hur samma elitistiska ûberperspektiv som brukar användas för att rättfärdiga att horor inte ska ha rättigheter används för att ifrågasätta kvinnor som gjort abort. Jag hoppas många av de som brukar krama sexköpslagen känner kalla kårar efter ryggen och börjar ifrågasätta sitt resonemang. Jag känner kalla kårar efter ryggen i alla fall.

Det är tragiskt att det finns fattigdom, missbruk, oönskade graviditeter, dåliga familjeförhållanden etc. Det är tragiskt att folk mår dåligt både av omständigheter och av egna val. Men det är ingen lösning eller hjälp att omyndigförklara, överförmyndiga, förtrycka och förfölja. Dels kan ingen annan göra bättre val, inte ens för de som kan tyckas ha gjort dåliga val, dels minskar folks förmåga och möjlighet att göra motstånd när deras val motarbetas. Ge istället stöd, erbjud hjälp, erbjud alternativ och framför allt visa solidaritet med och respekt för den kamp de berörda själv driver utifrån sina egna val. Det är enda vägen mot förbättring.

Föga överaskande ger Petra Östergren ett bra svar.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om Charlotta Levay, Petra Östergren, moralism, abort, sexarbete, politik, feminism.

Kräkframkallande chauvinism.

Igentligen blir man bara trött och vill ogärna svara på sånt här men det är trotts allt ganska viktigt. En klick sellouts välsignar paternalistisk värdekonservativ smörja med feministiskt retorik, och som tack får det staten och alla värdekonservativa forums stöd i att propagera för sig själv och sina bedrifter. Vakna upp, se att det inte finns någon feministisk politik bakom retoriken. Vakna upp annars ryker snart aborträtten också ty värdekoservatismen är en farlig bäddkamrat. Pigavdrag är inte sista utposten, var så säker. Över till expessendyngan:

En annan, men ofta feministiskt förklädd invändning går ut på att sexköpslagen stigmatiserar prostituerade kvinnor. Det är en maktanalys så grund att den slår huvudet i badkarsbottnen.
De som stigmatiserar de prostituerade är givetvis sexköparna. De upprätthåller en ordning som gör att kvinnor anses vara varor, snarare än människor. Prostitution är den tydligaste symbolen för den ordningen, men den drabbar knappast bara prostituerade.

Du får inte köpa XXXXs tjänster, du får inte hyra ut lokaler till XXXX, du får inte på något sätt gynna XXXXs verksamhet.

Byt ut XXXX mot 'en lösdrivare', valfri folk eller yrkesgrupp och det står ganska klart vad det handlar om - en stigmalag, en förföljelse som leder tankarna till mörkaste medeltid. Det samma gäller naturligtvis om man stoppar in 'en hora'.

Detta är värdekoncervativ politik, kosmetiskt anpassad för feministisk retorik. Gudrun horhatare har redan börjat avisera att även horor ska kriminaliseras. Då har vi ingen skillnad alls kvar mot den politik hycklaren ”Sheriffen av New York” förde med brusig reaktionär retorik. Han trillade sen i sin egen grop (muntert tillbud). De svenska hycklarna drar istället kvinnorörelsen i förfallet.

Men inte då, det är inte lagstiftningen som stigmatiserar horor - det är dom som trotsar stigmat, trotsar hatlagarna och köper deras tjänster som stigmatiserar dom! Det är som om de svarta som trotsade 'white only' skyltar var orsak till rasismen, som om de vita som trotsade och faktiskt serverade dom på 'white only' cafén skulle varit orsaken till rasismen. Det tunna argument de har för sitt absurda resonemanget är att de gör kvinnor till varor?!??!!??!

Hört talas om arbetsmarknaden?

Vi lever i ett samhälle där alla som inte har makt (rikedom) nog att kunna tvinga andra att försörja dom är tvingade att sälja sitt arbete, tvingas bli en vara om man så vill. Betyder det här att Expressen gått och blivit socialrevolutionärer??? Nej... Där faller också deras argument ihop som ett korthus. Kvar står bara en särbehandling av kvinnor som brukar sin sexualitet på ett enligt god moral felaktigt sätt, kvar står bara ett värdekonservativt och aggressivt bevarande av könsrollerna. En kvinnas värde är avhängig hennes sexualitet. Endast madonnor kan respekteres - vet din plats kvinna! På en punkt har dom rätt, det drabbar långt fler kvinnor än bara horor.

Men Expressen slår sig för bröstet för hur bra Sverige är, klämmer i med "...borde läsa Birgitta Ohlssons och Jenny Sonessons artikel noggrant. Och komma i håg deras vassa argument...". Det ensamt borde vara orsak nog för tänkande människor att ana oråd.

Artikeln är signerad "Av Ledarredaktionen"... Krävs tydligen inte mycket annat än lojalitet för att platsat där numer.

Andra bloggar om: hora, sexarbete, sverige, expressen, sexköpslagen, feminism, politik

Intessant!

Jo, Queer är visst socialism.

Svensson håller inte med, men det är sant även om jag nog förstår mindre av orginalartikeln än vad Svensson gör.

Queer

Queer är solidaritet mellan de konstiga. Det bygger på konkreta erfarenheter från många kamper, erfarenheter av att inte räknas, stötas ut och exkluderas ur gemenskapen. Det kan handla om feminister som är svarta, flator, slampiga, funktionshindrade, prostituerade, feminina eller i ett annat sammanhang har pojkvän, är gift, är hemmafru. Det handlar om svarta, flator, arbetare etc som exkluderas från kampen för att de också har ett annat 'fel'. Det är en solidaritet baserad på ett antal insikter, bl a:

• Att intärna normsystem i motsåndsrörelser minskar handlingsutrymme och frihet för de individer man säger sig slåss för, och som en följd av det minskar också kollektivets styrka och flexibilitet i sitt motstånd. I förlängningen reproducerar man det förtryck man försöker bekämpa.
• Att varje kamp mot ett förtryck måste integrera andra förtryck i sitt medvetande för att inte bara bli en kamp för de mest gynnade i sin grupp. Tex, feminism blir en kamp för vita rika heterokvinnor, Klasskamp blir en kamp för vita heteromän.
• Att all normer hänger ihop i ett föränderligt system som definierar en hackordning, och att detta måste bekämpas och ifrågasättas på alla plan, teoretiskt, praktiskt, internt, externt, privat, offentligt. Att öppet bryta mot normativiteten och att solidarisera sig med de som bryter mot normativiteten är viktiga inslag men det får inte slå över i utfrysning av de som följer normativiteten i en del val för då skapar man bara ny normativitet.
• Att påtvingade identiteter är problematiska och att de normpaket som följer med dom är begränsande, förtryckande och måste bekämpas. Samtidigt bejakar man valda identiteter och stödjer kamp för rättigheter utifrån både valda och påtvingade identiteter.

Postmodernism/poststrukturalism

Queer är i första hand praktik, solidaritet mellan konstiga och motstånd mot normativt förtryck. Ovan nämnda insikter utgör en teoretisk ansatts som är oskiljbar från praktiken. Men teorier som byggs på detta kan vara queer utan att med nödvändighet vara oskiljbart från queer praktik eller med nödvändighet omfatta allt queer.

Mycket av insikterna ovan kan spåras till postmoderna teorier, men de kan lika väl spåras till klassisk anarkism. Det är helt naturliga insikter som växer fram ur en gemensam kamp i basplanet där en solidaritet som sträcker sig över olikheter är det enda vapen man har. Jag ger lika lite för postmoderna teorier från akademier klädda i fikonspråk som jag ger för marxistiska dito. Det intressanta sker bland svettiga, behövande och lustångande människor i verkligheten, i deras kamp och i att bygga en solidaritet som inte stoppar vid olikheter eller val som godtyckligt anses olämpliga av de bättre vetande.

I vår auktoritära värld väcker rörelser som baserar sig på självstyre förvirring. Då de berörda själv väljer taktik och mål blir kampen oförutsägbar. De som tänker i formerna av en centralt styrd rörelse frågar sig vad en sådan rörelse vill. Svaret är inte svårare än att den vill stödja alla som kämpar i deras egen kamp. De mer auktoritärt skolade har svårt att förstå det svaret och står lika frågande inför queer som de alltid gjort inför anarkism och syndikalism.

Anarkismen bör bära på alla värden queer bidrar med. Men ingen som var med på 80-talet kan förneka att livstilism och PK-ism splittrade rörelsen i sekterism och förlamande konformitet. Reaktionen mot det vare välkommen men gled snart över i påklistrad folklighet och kuf-förakt som är närmast lika illa. Anarkismen behöver queer för att hitta tillbaks till en kompromisslös solidaritet som sträcker sig över alla olikheter, socialismen i stort behöver det ändå mer, det samma gäller utan tvekan feminismen.

Intersektionalitet

Ett begrepp ur teorierna som är viktigt nog att försvara sin existens är intersektionalitet. Det är också tämligen begripligt, ritar man tre cirklar som representerar alla kvinnor, alla arbetare, alla muslimer så kommer de att överlappa varandra. Där de överlappar varandra uppstår en intersektion (eller snitt som matematiker skulle säga). Det är ett tydligt och begripligt namn på insikten att vilket förtryck man än bekämpar så måste man även väga in alla andra, för de förtrycken finns representerade inom den egna gruppen.

Kvinnor och män

Svenson gör sig lite lustig över kvinnor och män som skapade kategorier. Jag ger svenson rätt i att det finns bara två biologiska kön, och det gäller alla livsformer med sexuell fortplantning. En del arter har individer med flera könsorgan av samma kön, en del arter har individer som kan byta könsorgan, en del arter har individer med könsorgan av båda könen. Hos däggdjur, som vi människor är, har en individ ett könsorgan av ett kön genom hela livet.

Men att gå från det obestridliga faktum att vi är individer som har ett av två möjliga könsorgan till att vi är ett av två kön, att vi är kvinnor eller män, det är en konstruktion. Det går att statistisk att knyta varianser mellan individer till vilket könsorgan de har, men merparten av de normpaket som följer med man resp kvinna är rena konstruktioner. Queer säger att det är fel att tvinga på någon dess rollpaket utifrån vilket könsorgan en individ är utrustad med. Däremot har de individer som vill rätt att välja de delar av identiteten de tycker om oberoende av vilket könsorgan de är utrustad med.

Socialism

Queer är ett förhållningsätt till motstånd och pekar inte i grunden ut något speciellt förtryck utan ger individen rätt att föra sin kamp utifrån egna val kompletterat med ett bygge av en solidaritet som kan sträcka sig över alla olikheter. Det kommer ingen automatisk insikt om alla förtrycks existens för att man kallar sig queer. Men det konsekventa underifrånperspektivet gör ändå att queer som rörelse omfattar alla förtryck. Intersektionaliteten som begrepp hjälper till att lyfta fram dom. Alla som är queer har säkert inte en djup förståelse för klassfrågan, men många har det och det är inte en slump - utan en naturlig följd av queer, en naturlig följd av att vara mot alla förtryck, en naturlig följd av att försöka problematisera alla maktrelationer och solidarisera sig med allt motstånd. Därför är det tveklöst rätt att hävda att queer är socialistiskt.

Det är skillnad på liberal och socialistisk individualism men all sann socialism är individualistisk, har mänsklighetens frigörelse som mål. Svenson slirar oroveckande där nästan som om individualism vore ett problem i sig. Queer står för socialistisk individualism, en individualism som är absolut, en individualism som är partisk - tar parti för den förtryckta och stödjer kampen mot förtrycket.

Häpnar lite över Svenssons svårighet att greppa en samtidig önskan att upplösa kategorier och att samtidigt ta kamp för samma kategorier. Svensson vill förhoppningsvis ändå uppnå ett klasslöst samhälle och därmed upplösa arbetarklassen?

Queers stora styrka är när vi kommer till de fattigaste och mest utsatta. De som måste eller vill göra val som inte anses fina och goda av PK-mobben. Där kan queer kliva in med solidaritet där andra rörelser bara piskar och slår med pekpinnar. Prostitution och annat sexarbete är paradexemplet på detta.

Queer är socialism, dagens socialistiska och feministiska rörelser behöver queer och ingenstans i det kända universum är det mer sant än i Sverige - den sociala ingenjörskonstens mecka.

Intessant!

Andra bloggar om: queer, klass, socialism, frihet, kamp, politik, feminism

Mycket gott och blandat för sexradikala!

Först nått hoppfullt jag nyligen kom på alldeles själv (män kan)!

Kommentarerna i Isabellas 8 mars post har blivit galet intressanta. Där snubblade jag över in insikt. Den oheliga alliansen mellan de toookigaste avarterna av feminism och den kristna högern har ju lyckats införa en massa reaktionärt värdekonservativt skit på den politiska agendan under förment feministiskt flag. Det är en stor orsak till mörkret vi lever i. Men det goda är, om bara feminismen vänder galenskapen ryggen så kommer det värdekonservativa moralistprojektet att förlora all politisk legitimitet! Lätt fånget lätt förgånget får de kristna fundamentalisterna snopet tänka då.

Så vi behöver 'bara' vinna de feministiska krigen för att vara tillbaks på den progresiva banan! Nu har ju toookfeministerna spelat med i eländet och tämligen väl lyckats lansera en bild av den värdekoncervativa politiken som stora feministiska segrar. Många har, nog ganska oreflekterat, köpt den bilden. Så det finns ett stort mått känslomässiga investeringar i falsk stolthet att övervinna. Men det finns också fler tecken i tiden på att det knakar i fogarna.

Sundhet och mod från danmark

En av Danmarks största ung vänstre (ja, dom är liberaler) klubbar demonstrerade för prostituerade på 8 mars! Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter - IMR, påtalade igår att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Någon mer än mej som anar ett ljus i änden av tunneln?

Här hemma: RFSU

Har länge haft en kluven iställning till RFSU. Ottar kom ur den anarkistiska och sexradikala miljön där det var mer regel än undantag att agitatorerna förutom klasshat också varit minst arresterade för otuktigt tal om fri kärlek, sex och födelsekontroll (likväl som fredshets mot borgarnas lustar att upprätthålla unionen med Norge genom millitär ockupation). Där det var självklart att tidningar (som Arbetaren) tog in annonser för förbjudna franska gummiartiklar. RFSU har bidragit med så mycket och är en stor del i det positiva som hände i Sverige för 30-40 år sedan. Saker vi till viss del fortfarande njuter frukter av - som ungdomsmotagningar som hjälper, även minderåriga, flickor med preventivmedel utan att skvallra för föräldrar.

Men på 80-talet lekta man följa john med hem och skola och drev in i den allmänna nymoralismen. Min bild av det hela är kanske inte helt rättvis, men det kändes som ett mörker då och jag har väl aldrig riktigt gett RFSU en andra chans. Men nu verkar de förtjäna det. Man låter en icke biktad hora tala och ger utrymme för SANS! Känns som ett ganska banbrytande framsteg. Fick nyheten från horans egen mun.

Här hemma 2: Flickorna!

Eller de unga kvinnorna för de som föredrar. De som tillsammans med hororna kanske mest lider av nymoralismen. En del lever naturligtvis i plågad skräck för horstigmat och kämpar fåfängt med att vara rätt enligt alla förväntningar. Men en del gör uppror! Johanna Sjödin får representera dom idag, det gör hon bra! Helt impad av med vilken fart hon spottar ur sig bra poster. Läs Dåligt att vara normal?, Go Hanna (om Arnhög i ab) och inte minst posterna om monogami (som kanske borde hetat poly).

Jag är kär! Nej, nej, jag har inte set en enda antydan på bloggen om att hon är vare sig ug eller maso, det är inte på det sättet. Jag vill bara krama henne och berätta vad bra hon är! Isabells dotter är med och inger hopp också.

Störtas ska det gamla ner i gruset...

Intessant!

Andra bloggar om: sexarbete, hora, unga, mänskliga rättigheter, feminism, frihet, politik.

Hoppas Johan förlåter en omping... lyckades smyga in en . i politik taggen :-/

8 mars: Dags för de stora feministiska krigen

Det Petra Östergren skrev i aftonbladet 8 mars är till en del parallellt med det jag slöbludrade om igår. Jag gillar liknelsen med en tusenhövdad hydra, och det är en viktig poäng att tillåta varandra att vara oense och respektera parallella kamper med olika former och delmål.

Men det räcker inte. Efter att antisex feminismen lierade sig med kristen värdekoncervatism från 70-talet och framåt så har reaktionära åsikter med framgång inkorporerats i samhället under feministiskt flagg. Det är ett klassiskt fall av in- och utdefiniering, och dess följd är att en hel del av det som är fientligt mot frigörelsen idag bär feministiskt flagg. En stor del av 'patriarkatets' försvar bär feministiskt flagg. Det behövs en inre kamp, ett öppet slitande av idéer mot varandra. Det är nödvändigt för varje rörelses utveckling. Feminismen har allt för länge försökt gömma sig under en enande filt av systerskap.

Men systerskapet, om det ska vara något att ha, ska vara solidaritet. Att med respekt för varandra villkorslöst stödja varandra mot angrepp - en skada mot en är en skada mot alla! Men solidaritet får varken kräva eller innefatta lojalitet. En frihetskämpe får bara känna lojalitet mot frigörelsen! Det är en plikt att kritisera och angripa fel som begås i kampens namn, det är en förutsättning för att inte gå vilse i elitism, en förutsättning för att inte bara reproducera makten och förtrycket, en förutsättning för att närma sig frigörelsen. Petra konstaterar att fasaden spruckit på sistone. Det är inte bara ok, det är bra och vi behöver mer. Som en hängiven anhängare av partiskhet drar jag här upp några viktiga stridslinjer. Om ni tycker begreppen är 'nyuppfunna' så har ni rätt, jag har valt det med avsikt då stridslinjerna skär rakt igenom de flesta ettablerade skiljelinjer.

Horfeminismen vs normfeminismen

Det finns en tendens att reformera normer istället för att bekämpa dom. Ett försöka att föra feminismen framåt genom att göra normerna PK och därmed tvinga alla till rätt handlingar. Men ingen mall passar alla och i praktiken leder normfeminismen bara till en reproduktion av hora/madonnanormen i nya språkliga termer. Mot det står horfeminismen som bejakar individens val och bekämpar stigma som följer valet. Som kräver respekt även för de som väljer annorlunda. Genom att visa att andra val är möjliga och visa respekt mot och solidaritet med de som väljer det så urholkas stigmat och därmed hela hora/madonnanormens makt. Efterom normfeminismen aktivt medverkar till att uprätthålla norm och stigma kan det endast ske i öppen konflikt med normfeminismen. Normfeminismen måste dö, dö, dö!

frihetlig feminism vs elitistfeminism

Det är samma krig som fortfarande är aktuellt inom arbetarrörelsen efter över 100 års hårda strider. Där det frihetliga utgår från individens självbestämmande, där kampen förs av de berörda, där stöd till varandras kamp bygger på omutlig solidaritet med respekt för varandras rätt att föra sin egen kamp. Där elitismen omyndigförklarar och anser sig bättre veta hur kampen ska föras. Där de frihetliga söker frihet, organiserar motstånd i basen med självstyre och söker påverka underifrån, där eletismen söker aktoritär makt och påverkan uppifrån och ser initiativ underifrån som inte är underordnade eletisternas dogmer som störande moment som måste bekämpas. Där de frihetliga stärker möjligheterna till motstånd i basplanet och elitisterna skapar makteliter som i slutändan alltid visar sig ha egna intressen som mer sammanfaller med förtrycket än med motståndet. Därför måste elitistfeminismen måste dö, dö, dö!

Klassfeminism vs borgarfeminism

Ingen klasskamp utan kvinnokamp - ingen kvinnokamp utan klasskamp. För en klasskamp utan kvinnokam blir en kamp för manliga arbetare, en kvinnokamp utan klasskamp blir en kamp för borgarkvinnornas rättigheter. Det här utsträcker sig även till annat som etnisk tillhörighet och sexuell läggning. Intersectionalitet som Tiina brukar säga. Varje kamp ska naturligtvis i första hand föras i sin egen kraft - men alla andra förtryck måste integreras i kampen där de berör varandra - annars kommer kampen inte att omfatta alla. Det kommer naturligtvis att finnas borgarfeminism så länge det finns ett klassamhälle så här är kampen mer långsiktig. Men det gör det bara roligare att säga borgarfeminismen måste dö, dö, dö!

Det finns naturligtvis beröringspunkter mellan det tre stridslinjerna. Normfeminism och eletistfeminism har mycket gemensamt. Eletism och att tolk problem som att de handla om de utsattas moral som måste förbättras med starka normer är en gammal paradgren hos medelklassen. Men elitistiska tendenser saknas defenitivt inte inom vänstern heller (men även där ofta kopplad till medelklassen). Likväl kommer många att finnas på olika sidor av de olika stridslinjerna.

Det finns varken utrymme för dogmatism eller lojalitet. Vi måste slåss sida vid sida vid de stridslinjer där vi står på samma sida, utan att låta oenighet om annat störa. Samtidigt måste vi angripa varandra där vi står på olika sidor, utan hänsyn till att vi slåss tillsammans i andra strider. Ty endast så kan kampen föras framåt. Många drabbas idag av brutalt våld genom elitisternas normbildande lagar. Jag hoppas ändå vi kan föra det här kriget utan brutalare medel än hårda, kladdiga verbala och skriftliga pajer i varandras ansikten - men jag är rädd att det är naivt.

Det här blir ingen kort strid. Men jag hoppas den inom ett par år hinner leda till att de kvinnor som kanske mest behöver solidaritet och stöd inte behöver känna så här på 8 mars!

Intessant!

Andra bloggar om: kvinnodagen, feminism, 8 mars, klass, hora, politik

Bloggteatern ger: 'debatten'

Bakgrund: Toookstatan har kommit fram till att aborter beror på oönskade graviditeter och oönskade graviditeter beror på patriarkatet, det är en del av mäns våld mot kvinnor och har därför bestämt att kriminalisera abortläkare. Slagordet är 'abort är våldtäkt'.

---

- Ofrivilliga graviditeter beror på tragiska omständigheter, men de gravida kvinnorna måste ju själv få välja. Det handlar ju om rätten till deras egen kropp.

Medelklassradikal: - Försöker du omformulera rätten till sin egen kropp till rätten att våldtas, du är fan sjuk!

- Nej, nej... men dels beror inte alla oönskade graviditeter på våldtäckt, dels måste väl även kvinnor som blivit våldtagna få bestämma över sin egen kropp?

Toookstatan: Den här lagen handlar om attityder, det ska inte vara okej att våldta kvinnor.

- Men... Borde inte våldtäktslagstiftningen vara lämpligare för det?

Medelklassradikal: - Man blir så trött. Ständigt dess försök att redusera våldtäkter till att handla om enstaka galningar, några andra. Det är ju ett fenomen, en attityd som finns i hela samhället.

- Visst finns det kulturella problem att angripa, men det är ett långsiktigt arbete som inte behöver ställas i motsatts till ofrivilligt gravidas rätt att bestämma över sin egen kropp, här och nu!

Mysmedelklass: - Om alla var fria och jämlika så skulle så klart kvinnor själv få bestämma om de vill göra abort... om ofrivilliga graviditeter ens skulle finnas då... Men nu, med våldtäkter och kriminella ligor som genomför illegala aborter så är det bara inte möjligt.

minister: - Vi ska tillsätta en förutsättningslös utredning om abortläkarförbudet och den utredningen ska komma fram till en skärpt lagstiftning.

- Va??? Hur är det förutsättingslöst?

Toookstatan: - Lalalalalalalala...

Stadsfeminist: - Jag är så trött på den eviga myten om den lyckliga abortören. Det finns inga lyckliga kvinnor som gör abort...

- Men... De blir ju inte lyckligare för att de vägras abort, tvärt om - och det måste ju vara deras val.

Stadsfeministen: - Kvinnor som gör abort tror det är bäst för dom. Men det är bara en skyddsmekanism, ingen vill se sig själv som offer. De gör aborter så de kan våldtas om och om igen och de vet inte sitt eget bästa.

- Jamen... en abort kan ju hjälpa dom att lämna den miljö där de blir våldtagen. Att vägra dom abort ökar bara risken att de fastnar där. Dessutom är det ju väldigt nedlåtande att säga att de inte vet sitt eget bästa.

Mobbpucko: - Blää... tjejer som har sex när de inte vill ha barn är ju äckliga... å män som vill ha med dom att göra är ändå värre - äckliga pervon!

Toookstatan: - Abortläkarförbudet är en framgång. Det finns färre kvinnor i sjukhusens väntrum som försöker få göra abort nu och det är färre utländska kvinnor som åker hit för att göra abort.

- Jamen... kvinnorna hittar ju abortläkare via internet istället, men en del hamnar hos kvacksalvare med misär och ibland död som följd. Dessutom, att desperata utländska gravida hellre åker till andra länder för att vi behandlar dom så vidrigt här är inget att vara stolt över!

Stadsfeminist: Du är bara sponsrad av abortindustrin!

Fotbollsgroupi: - Mähh, skulle du vilja att din dotter gjorde abort? Va!

- Men... om din dotter blir oönskat gravid och vill göra abort, vill du inte att hon ska få göra det säkert då?

Fotbollsgroupi: - Kommer aldrig att hända. Jag är en bra mamma som bryr mig om mina ägodelar. De skulle aldrig ens våga tänka tanken att skämma ut mamma! Som om de skulle tror de har rätt till ett eget liv!?! Va?

Medelklassradikal: Varför ligger fokus hela tiden på gravida kvinnor. Fokus borde ligga på abortläkarna. Svin som tjänar pengar på sina sadistiska lustar att sätta kniven i värnlösa våldtäktsoffer! Hela djävla våldtäktsindustrin... Det är där fokus bör ligga!

Mysmedelklass: - Många abortläkare lever i ett självbedrägeri, de vill så gärna tro de hjälper kvinnorna. Men det enda de gör är att upprätthålla ett system där kvinnor kan våldtas. Vi måste vara tydliga i våra signaler - så de förstår det!

- Jamen... Måste ju skilja på förtrycket... maktlöshet och våldtäkter som orsakar oönskade graviditeter. och möjligheten att göra abort när de väl är oönskat gravida. Abortläkarna är ju inte problemet, de utgör en möjlighet, ett alternativ för de som vill. Ett alternativ som faktiskt kan hjälpa dom att ta sig ur den förtryckande situationen. Dessutom är ju inte alla oönskat gravida förtryckta... Det finns ju fall där bara preventivmedel klickat eller de helt enkelt har slarvat.

Medelklassradikal: - Så du tycker några få 'lyckliga abotörer' som slarvat ska gå före alla de som våldtas! Jag är inte solidarisk med slarvabortörer... Deras egoistiska intressen går emot alla kvinnors rättigheter.

- Jamen... intressena står inte emot varandra. De utsatta kvinnorna har bara ändå större behov av säkra aborter!

Medelklassradikal: LaLalalalaLaLa.... Fokus bör ligga på abortläkarna LaLaLalalalaa våldtäktsindustri!

folkpartist: - Jag stod ju i parken då, där mycket oskyddat sex sker och en massa våldtäkter... Då slog det mig... Varför bara bekämpa oönskade graviditeter - när vi helt enkelt kan avskaffa dom. Vi stänger parken!

- Va??? Hur skulle det avskaffa ofrivilliga graviditeter?

Toookstatan: - abortindustrins lobbyister försöker få abortfrågan att handla om kvinnors fria val att säkert avsluta oönskade graviditeter. Men det handlar inte om det. Det handlar om kvinnoförtryck, mäns våld mot kvinnor, deras 'rätt' att våldta. Det handlar om kriminalitet. Om kvacksalveriligor som tjänar pengar på att stympa värnlösa våldtäktsoffer. Vi måste få slut på efterfrågan på aborter, vi måste få slut på alla våldtäkter!

- Meeeen... Det är ju abortläkarförbudet som skapar en efterfrågan på illegala aborter!

Toookstatan: - LaLalalalaLaLalaa.

Matriarken: - Men... vi måste ju fatta att det inte handlar om fri val och vettiga kvinnor. Det här är ju mähän som inte förstår sitt bästa. Vi måste vara barmhärtiga och bestämma åt dem, de ska inte ha någon talan!

- men va fan! Du kan väll inte betrakta alla oönskat gravida kvinnor som viljelöst boskap!

Matriarken; - Buhää... Internetmobbning... Jag sa inte "viljelöst boskap", jag sa "Mähän som inte ska ha nån talan"... Usel debatteknik... härskarmetoder... Förtryck av de som har en avvikande uppfattning (stänger blogg).

Mysmedelklass: - Om alla var fria och jämlika så skulle så klart kvinnor själv få bestämma om de vill göra abort... om ofrivilliga graviditeter ens skulle finnas då... Men nu, med våldtäkter och kriminella ligor som genomför ilegala aborter så är det bara inte möjligt.

- Det handlar inte om utopier. Det handlar om här och nu. Det handlar om oönskade graviditeter som kan bero på patriarkalt förtryck men också bara oflax. En del av dessa kvinnor vill ha abort. Men de förvägras en säker abort på grund av att de ses som skamliga. Det ses som fult med sex som leder till oönskade graviditeter och de förvägras därför sina rättigheter.

Stadsfeminist: - Typiskt. ingen maktanalys!

- Men att kvinnor tas ifrån sina rättigheter på grund av sexuellt skambeläggande är en maktanalys!

Stadsfeminist: - Det handlar om mäns makt över kvinnor!

- Men tusan... ni är väll inte ensam om att se det och det måste ju bekämpas långsiktigt. Men det finns kvinnor som är oönskat gravida NU, som vill göra abort. Där möjligheten att göra abort är en viktig del i deras möjlighet att göra motstånd mot 'mäns makt'. Å de är förhindrade eller tvingas ut på en farlig illegal marknad med kvacksalvare. De tvingas av sexuella hierarkier, där de ses som skamliga för att de är ofrivilligt gravida. Det är den omedelbart relevanta maktanalysen!

Stadsfeminist: - Jag är så trött på den eviga myten om den lyckliga abortören. Det finns inga lyckliga kvinnor som gör abort...

- Jamen vafan... Det handlar om kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Det handlar om morallagar som skapar misär, otrygghet och död för oräkneliga kvinnor. Som låser fast dom i en underordnad position...

Medelklassradikal: - Försöker du omformulera rätten till sin egen kropp till rätten att våldtas, du är fan sjuk!

Stadsfeministen: - Kvinnor som gör abort tror det är bäst för dom. Men det är bara en skyddsmekanism, ingen vill se sig själv som offer. De gör aborter så de kan våldtas om och om igen och de vet inte sitt eget bästa.

- Gnhaaa! Era självgoda ruttna översittare. Jag ska styckmörda er allihop, långsamt, sju gånger var!

---

Oooops! Vår hjälte tappade besinningen där. Debatten kräver tusen änglars tålamod. Isabella Lund har tusen änglars tålamod och för det är hon utfryst från stadspropagandaorganet DN.

Intessant!

Andra bloggar om: teater, abort, feminism, prostitution, frihet, humor