Arbetslinjen - om du inte arbetar ska du heller inte äta!

Arbetslinjen i betydlse "alla som vill ska kunna skaffa ett ett jobb" avskaffades i samförstånd mellan blocken i början av 90 talet. I samma veva sänktes arbetslöshetsersättningen från 90% till 80%. Då slutade också skatten hjälpa till att finansera arbetslöshetsersättningen. Det gjordes till en självfinnasierad försäkring, iofs obligatoriskt betald via arbetsgivaravgifter även om du inte är med i a-kassan, så hela debatten om 'frivilligheten' att vara med i a-kassan är till stor del luftprat.

Sedan dess har en arbetslöshet ingått i planen. Göran Person kom på att genom att förfölja arbetslösa kan man maximera arbetskraftsutbudet och 'nyttan' med arbetslösa. Nyttan anses vara bland annat:

• Bekämpa inflation: I och med att arbetslösa får sämre köpkraft och osäkerheten leder till lägre löner och mer sparbenägenhet hos 'osäkra' arbetare så sjunker efterfrågan och inflationen sjunker tillfälligt. Men utbudet anpassar sig och effekten försvinner så det krävs hela tiden mer och mer av djävulskap.
• Höjd produktivitet: Arbetare blir rädd för arbetslöshet och mer medgörliga, de minst produktiva kan slås ut. Ska det senare verkligen vara en vinst måste naturligtvis de utslagna ersättas extremt dåligt (de måste få så mycket mindre att det kompenserar det jobb de inte gör). En kusligt cynisk politik som också skapar en tystnads och hovkultur på arbetsplatserna som på sikt är skadlig. Det tvingar också de som har arbete att jobba mer och hårdare så ändå fler blir utan jobb.

Det kan sammanfattas som en utpräglad klasspolitik för att gynna arbetsgivare och företagsägare. Den har förts av socialdemokrater med arbetarnas egna försäkringspengar och lett till rekordvinster i näringslivet. Inte nog med det - Göran Person började sno pengar ur försäkringen till statsbudgeten. Troligen för att kunna avskaffa värnskatten (något inte ens Anders Borg gjort) - Enligt Göran det sista steget för att återsälla efter 90-talets krisåtgärder (! - hallå, var tog ersättningsnivåerna vägen).

Sedan dess har a-kassan varit en överfinansierad försäkringsform!

En havererad politik

Denna politik är ett haveri. Den måste hela tiden göras värre för att fungera och den har sedan länge passerat smärttröskeln. Strävan att piska arbetslösa att maximera arbetskraftsutbudet har lett till en snårskog av villkor som bakbinder arbetslösa. De kan inte ta en del arbeten, de kan inte utbilda sig, de kan inte starta egna verksamheter. De kan bara söka jobb som de ofta inte kan få och gå på arbetsförmedlingens meningslösa kurser och program. Det leder till brist på kvallificerad arbetskraft en hög arbetslöshet till trotts.

Arbetslöshet är en tillgång. På samma sätt som det är en tillgång att ha 300 000 kr kvar när allt är betalt är det en tillgång att ha 300 000 personer kvar när all är gjort. Men arbetslöshet är en färskvara. Om de inte tillåts utbilda sig, prova nya idéer, försöka finna egna lösningar nu så kommer den tiden aldrig igen och kostnaden för den tiden är bortkastad. Vi har kastat bort 20 år av möjligheter med sporadiska undantag som kunskapslyftet - men varför ska det krävas ett politiskt program för att arbetslösa ska få göra något? Rensa bland villkor och släpp dom fri!

Val 2006

I valrörelsen 2006 chockade alliansen Göran med att prata om arbetslinjen och utanförskap - mot en politik de fört i sammförstånd. Göran kände sig sviken och lyckades inte hämta sig till motattack. Han kunde inte heller göra mycket utan att angripa sin egen politik.

Alliansen gjorde också stort nummer av påstått fusk i fantasiomfattning. Något socialdemokraterna underblåste genom att kampanja om höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen. Belopp som få arbetslösa kommer nära (höginkomsttagare hittar vanligen nya jobb) men som gav intryck av att 'de som lever på bidrag' har de bra.

Alliansen som regering

Alliansen har inte kommit med något nytt utan bara mer av samma sak. Mer utanförskap, mer vilkor, mer uslagning, mer stöld av försäkringspengar, mer av samma gamla vanliga. Är detta arbetslinjen så är det i betydelsen den som inte jobbar ska heller inte äta.

De var fram till då det största politiska sveket i modern svensk historia. Sen kom FRA-lag och IPRED mm och man överträffade sig själv.

Alliansen försvarar sig med at de var detta de gick till val på - Nej, de gick till val på arbeslinjen och att stoppa utanförskapet. Den som läste djupt i programmen kunde se att man ville göra a-kassan mer försäkrinslik - Hallå - Den var redan en överfinnanserad försäkring. Det enda det kan betyda är att man är galen.

Inte heller gick man till val på en total övervakningssat eller på att jaga fildelare och kriminalisera en hel generation.

De som röstar på alliansen igen är antingen galna eller väldigt rika och cyniska.

Nu jagar man även sjuka ut att konkurera om jobben - som om de vore utbudet på arbetskraft som vore problemet - inte bristen på jobb! Idén att försäkringskassan bättre kan avgöra sjukdom och arbetsförmåga än läkare - ja tom specialistläkare - är att ta fuskfantasierna till sjukligt paranoid nivå.

Inga alternaiv

Det enda som kan rädda alliansen är brist på alternativ. Socialdemokraterna står som sagt för samma sak bara 'måttfullare'. Den politiken har kommit till sin ände och förutsätter i sig själv att den hela tiden görs värre (för att bekämpa inflationen). Men några nya idéer lyser med sin frånvaro. Man vill fortfarande höja taken och kompensera det med mer kontroll och villkor!!! Man tävlar med alliansen i dumhet och söker mest sätt att öka ubudet av arbetskraft. Socialdemokrains stödpartier har inte många idéer heller och de få man har har man lagt på hyllan för att få leka med socialdemokraterna.

Vad göra?

Vi kan alltid rösta på Piratpartiet för att rädda demokratin. Den behöver vi för att reda ut den här sörjan. Vi måste också fortsätta fundera och diskutera - Hitta nya lösningar och genomskåda den fantasivärld som utgör politikens 'verklighet' tvärs över blockgränserna.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, alliansen, socialdemokraterna, a-kassan, sjukskrivna, politik, val 2010.